E Manuella Rivjärn

Idag, IDAG, har jag till fullo insett varför min väg
korsades av Rivjärnet. Jag behövde komma till Lugnet.
Lugnet finns inte mer.

Några ekar står kvar men snart skymmer väl dom
någons utsikt och ekens fortsatta utsikt i det fallet
kommer strax att komma till korta.

Om jag vore ett jätterivjärn
då skulle jag kunna skrubba benen
på dom som ännu inte har insett
att träd är jävligt bra å ha.

Jag är inte ett rivjärn
jag är inte ett rivjärn
jag är snäll.

Rivjärnens tid är förbi.
Kollektivet har rasat samman.
För övrigt är det samma skvaller
på löpen som vanligt.


Vad gör du annars?
Kommer det att regna fisk en gång till?
Jag har redan ridits av maran;
det konservativa icke-svettloppet,
tre månader innan det verkligen går
av stapeln.
Jag saknar många. Hälsa alla.
Säg att det var fan så mycket bättre här
när deras flatgarv rungade runt i rummen
och i bersåerna.

Har jag varit artig nu?
Tycker inte du att jag blev hyggligt välartad
ändå?
Jag kunde ha blivit en superfinfördelare
och gjort sjuttiotusen varv i minuten typ,
under mantrat som säkert skulle vara
inristat i sågen också:
Ben för gren.

Jag blev inte ens en trädkramare.
Men jag svär jävligt mycket över
trädfällarens arbetsordrar. För det sitter
ju en jävla idiot någonstans här på Tellus
och fattar beslut som är, milt sagt, kassa.

Hej å hå!
Vi kör huvvet i det blå
Med lite radioaktivitet...
så borde det gå.


Jah man, ain´t no going under.

Hur mår du annars?
Vad tänker du om diverse tillstånd?
Några indragningar på lut?
Har du fått i dig surströmming och
din dagliga dos av Gud-Allah-Jah-
kan-inte-se-vad-jag-gör?
Har du haft kul?
Bra.

Nu är jag trött. Jag kommer inte ens ihåg
vad jag egentligen skulle säga.
Säkert var det nåt avskedstal
till nån gammal skit jag har i skåpen.
Jag är hungrig.
Hoppas du mår bra. Ta nåt lugnande ifall
du känner att pumpen kör på högtryck.
Rom funkar alltid.


Ditt mantra för morgondagen:
Inget mänskligt är mig främmande


Tjing. Glöm inte å hälsa.